Linjer: mitt livs Mount Everest

Den här veckan, så har saker ändrats om lite. Jag är vanligtvis ansvarig för färgläggningen, men under den här veckan ligger ansvaret för line art även på mig. Artefakten som jag tänkte berätta om i detta inlägg handlar om just det; line art, mer specifikt line art av en piratinspirerad manet.

Jag har arbetat innerligt för att lyckas imitera stilen som vår lead art har. Vad jag har försökt anamma är weight lines, med andra ord att en och samma linje har olika tjocklekar. Det är något som jag har ytterst lite erfarenhet av, eftersom jag brukar hålla mig till en enda tjocklek. Jag kan erkänna att jag har haft problem med att avgöra var linjen bör vara tjock och var den passar bättre att smalna av, så att bilden får djup. Men övning ger färdighet, så det är bara att måla mer! Jag är inte helt säker på vad jag tycker om linjerna på dess tentakler, men jag blev ganska nöjd med dess bandana.

En annan sak som krävdes för att härma stilen hos vår lead artist är en specifik pensel, den som Jerker delade med sig av förra terminen. Den har en blyertsliknande ton i sig och är väldigt kul att använda! Jag upptäckte idag ett problem med den dock som jag inte får med någon annan pensel; när jag målar på en linje flera gånger blir det bara ljusare och ljusare, även om jag använder mig av en mörk nyans.

Hur som helst, tanken bakom manetens design är en fiskskål som är upp och ned. Tidigare har jag målat maneter så att de påminner om svamphuvuden. Anledningen till att jag ville få en form som för tankarna till en fiskskål är just för att min grupps spel, Mermaid River, utspelar sig under vatten, så det kändes helt enkelt glasklart. Manets tentakler är väldigt tunna i verkligheten, men jag valde att göra de tjockare eftersom vi försöker få en överlag cartoony stämning i spelet. Jag använde mig av bläckfiskarna i Mario Sunshine som referens när jag valde design på manetens tentakler, då de fienderna stämmer ganska bra överens med de fiender vi har (och vill lägga till) i spelet 🙂

Designen av dess bandana tog jag Akira Toriyamas stil som referens, då han verkar ha en förkärlek för tyg med knutar och ritar det gärna i sin manga Dragon Ball. Symbolen på bandanan är en döskalle just för att förstärka pirattemat som vi är ute efter och det är en väldigt goofy döskalle (som du, kära läsare, kanske känner igen *wink wink), återigen för att hänvisa till den cartoony stilen.

Fiskar som viskar

Denna vecka har varit otroligt intensiv eftersom det är dags att presentera spelet i dess alphaform. Hela gruppen har jobbat järnet av sig och vi har börjat få något som faktiskt liknar ett spel. Under en tidigare presentation av spelet hade vi mer eller mindre en fyrkant som blinkade likt en discokula. Vi hade för tillfället inte hunnit få in våra riktiga assets i spelet och den simpla representationen av Mermaid River, aka discolådan blev resultatet.

Tur nog har det gått framåt sedan dess, och med stora steg dessutom! Min fokus efter speltestningen var en av våra fiender som vi vill få med i spelet, mer specifikt en svärdfisk där dess nos faktiskt är ett riktigt svärd. Gruppen som skrev speldokumentet innan vi väl valde Mermaid River som det spel vi ville arbeta med hade idén om att alla fiender skulle ha pirattema. Vår piraya har ögonlapp och duk runt huvudet, maneten är bosatt i en döskalle och så vidare.

Jag använder alltid Photoshop när jag målar, men innan denna veckan använde jag alltid ett vitt underlag. Detta visade sig bli ett problem. Om en sprite har något vitt på sig, till exempel tänder eller ögonvita, så lät jag helt enkelt bli att måla där. Eftersom det redan var vitt. Detta var inte alls bra. När man sedan flyttar över spriten, i detta fall svärdfisken, så var både tänder och ögonvitor helt genomskinliga. För att kontra detta problem, så har jag målat på ett transparent underlag ända sen dess. På så sätt kan man se exakt var det finns faktisk färg och var det är tomt.

När jag målade på svärdfisken denna vecka använde jag mig av tre nyanser av blått och grönt för att färglägga; ljust, mörkt och dess ”ursprungliga” eller nautrala färg. Jag började med att ha 100 % opacitet och flow medan jag färgade svärdfisken i dess neutrala färger. När allt var täckt, sänkte jag dem båda radikalt. Det var nu som nyanserna skulle träda fram, så att svärdfisken fick mer liv i sig istället för att se ut som att en sjuåring hade målat. Penselns flow var efter det alltid runt 6, medan opaciteten skiftade. Jag hade opaciteten runt 30 när jag skulle färga stora områden fort, men sänkte den till 15-20 när jag hade mindre områden att arbeta på. Eftersom opacitet och flow var låga, kunde jag enkelt se var jag kunde måla igen. Drar man en enda linje blir det ljust och diffust, oavsett hur mörk nyansen är. Men fortsätter man att måla på samma linje om och om igen, blir färgen tydligare. Med denna teknik lyckades jag få fram skuggor och ljus på svärdfisken på ett sätt hoppas jag att jag har lyckades få den att se lite mer levande ut 🙂

 

En muskelknuttes memoarer

En tid tillbaka fick min finfina grupp i uppdrag att göra ett spel vid namn Mermaid River. Man spelar som en fantastiskt muskellös (på överkroppen iaf) pirat vid namn Skip Leg Day. Likt det namn han har så är hans ben inte lika välsignade med muskelmassa, utan hänger mest som blöt spaghetti.

Hans bakgrund är att en blandning av häxa och sjöjungfru har stulit inte bara hans besättning, men även hans skatt. Likt den pirat man är, så är det självfallet att man inte kan låta någon stjäla det som man själv stulit från någon annan utan att blod kommer att flyta. Med sitt harpungevär i hand hoppar man ner under vattenytan i jakt på det som så pass orättvist har blivit tagit ifrån en.

Spelet utspelas som en side-scrolling shooter i 2D. En armé av undervattensvarelser strömmar emot en och som spelar måste man välja taktiskt när man bör vara varsam och undvika dem och när det passar sig att skjuta sig fram likt Rambo. Med tanke på att man har en liten paus mellan varje skott (han vevar tillbaka harpunen, likt en krok på fiskespöet), så ligger mycket fokus i spelet på när och vad man väljer att sikta på.

I min grupp så har jag framför allt rollen som coloring artist och den här veckan har jag arbetat med att klä protagonistens simanimation i lite mer än bara svart och vitt. För att ljussätta så har jag delvis använt en teknik som vår lärare Leo visade under en föreläsning. Fantastiskt hjälpsam, måste jag erkänna. Något som jag upptäckt funkade väldigt väl för i alla fall mig var att alltid använda låg opacitet (runt 15-30 %) när jag skulle få fram diverse nyanser. Det svåraste hittills med denna uppgift har varit att avgöra just hur pass mycket (eller lite) ljus och mörker det ska vara på hans kropp och hur formen på ljussättningen ska vara för att det ska passa resten av stilen på karaktären.

Den erfarenhet som jag har haft av att teckna har, fram tills nu, bestått av blyertspenna och öppna ytor i skolböcker. Av den anledningen så har än så länge detta med att färglägga varit en fantastiskt trevlig uppgift, även om det också är svårt här och där. Jag ser hur som helst fram emot att fortsätta att arbeta med färg och ljus och komma bort ifrån blyertspennan!